Vattnet är iskallt och jag tänker på ett blodigt öra

Vattnet är tio grader. Jag kommer att ligga där i fyra minuter och tänka på van Goughs avhuggna öra. Legenden säger att den holländske konstnären själv skar av det med ett rakblad, men två nutida historiker hävdar att han blev av med det i ett SVÄRD-slagsmål med konstnärskollegan Paul Gauguin. Fortsättningen verkar dock alla vara överens om. van Gough visade sitt öra för en prostituerad kvinna som svimmade, varpå van Gough gick hem och somnade och höll på att förblöda till döds. Men kvinnan kvicknade till och larmade polisen som räddade konstnären från en patetisk död. Fortsättningen är poängen: van Gough behandlades med iskallt vatten. Måltavlan var inte det slaktade örat, utan hans mentala tillstånd. Därför ligger jag där i vattnet tills jag inte känner min hud. För när jag inte känner min hud förvinner alla moln och solen shines bright like a diamond.